studentemelie

vi blir sårade. våra drömmar krossas. vi blir tvugna att ge upp det vi älskar mest. när något av detta inträffar gör det ont. i hjärtat. det känns som att det går sönder. brister i tusen delar. dessa tillfällen förändrar oss. och efter dem blir vi aldrig lika igen. men det som gör mest ont, är också det som ger oss mest. det är därför det känns. och vi aldrig kan glömma. varje händelse som har sönder vårt hjärta, lämnar där också en signatur. för att vi ska minnas vad som gjort oss till den vi är idag. och alltid bära det med oss. hjärtat är som ett pussel. utan skador är det ett tomt vitt ark. och ganska tråkigt. ju mer vi varit med om, ju fler bitar. och mer intressant föremål. för att finna vem man är, och förstå sig på helheten, behöver alla tusen bitar signeras. för om hälften av pusselbitarna är vita, blir det ingen vacker bild när pusslet är lagt.

de som hjälper oss att lägga pusslet,är våra älskade vänner. de hjälper oss att ta itu med det jobbiga, och lägga alla bitar på plats. utan dem vore vi ett olagt pussel i en kartong. en enda obegriplig röra. då är det kanske bättre att vara ett vitt ark. med skapandets möjlighet framför oss.